Dina kläder och skor går igenom en lång process av föroreningar och koldioxidutsläpp på vägen till din garderob. För att tillverka en t-shirt krävs det 2600 l vatten och nästan 1 kg kemikalier. Hela produktionen av t-shirten orsakar motsvarande koldioxidutsläpp som 23 kilometer med en personbil.
Faktiskt är det så, att produktionen av nya kläder påverkar miljön så mycket att det är mer miljövänligt att transportera begagnade kläder, med frakt och alla utsläpp det innebär, till andra sidan jorden för att någon ska kunna använda dem igen — istället för att man skulle tillverka nya kläder.
Syntet eller naturmaterial – all tillverkning kostar.
Olja
Syntetfibrer som akryl (jackor, tröjor), polyamid (nylon) och polyester (ex. fleece) är kemiskt framtagna fibrer och stora miljöbovar. Dessa syntetfibrer framställs av olja som för med sig många olika miljö- och hälsofarliga ämnen – och dessutom utsläpp av växthusgaser. Oljeindustrin är ju den enda industri som är mer förorenande än textilbranschen.
Vattenförbrukningen
Textilen tillverkas ofta i länder där man inte har möjlighet att rena avloppsvatten. I Bangladesh till exempel hade bara tio procent av textilföretagen reningsanläggningar för sitt avloppsvatten.
Kemikalier
All textil kräver kemikalier vid olika processer i tillverkningen, vare sig bomullen är odlad ekologisk eller inte. Kemikalieinspektionen har gjort en kartläggning som visar att det används 2400 kemiska ämnen i textilproduktion – och 368 av dem anses utgöra en möjlig fara för människors hälsa. Viskos – som är en cellulosafiber (görs av träd) kräver en stor mängd kemikalier vid framställning. Bland annat klorbleks ofta viskos i två omgångar innan det färgas. (Naturskyddsföreningen)
Naturfibrer och ekologiskt
Även tillverkningen av naturfibrer som bomull, lin, ull och hampa ger effekter på miljön. Det kan bero på hur råvaran odlas, hur framställningen av tråd går till och även hur elen produceras.
Även ekologisk bomull kräver mycket vatten och kemikalier i tillverkningen. Eko-märkt lin och hampa har ofta hanterats på ett så miljömässigt sätt som möjligt, men lin kräver mycket energi att framställa. Med ullen är uppfödning av får en stor källa till växthusgaser, men också en onaturlig påverkan på naturen. Ullen doppas i bekämpningsmedel och stora mängder varmvatten och tvättmedel används för att göra ren ullen. Här är det dessutom viktigt att hålla utkik efter märkningar som visar att djuren har hanterats etiskt.
Man kan inte göra ny textil av gamla kläder – än.
Med återvinning så menas idag främst downcycling. Det innebär att man maler ner textilen och låter den bli ett grövre material som blir till stoppning i möbler eller klipper ut trasor för industrin. Däremot sluter det inte någon kretsloppscirkel, för det blir ändå sopor i slutändan.
Det hela textilbranschen vill, och det som skulle innebära ett riktigt kretslopp, är att få till storskalig återvinning i form av så kallad upcycling. Med det menas att göra ny tråd av gammal textil. Forskningen har kommit väldigt nära att lyckas med det, det har producerats enstaka plagg av helt återvunnen tråd. Men problemet är att de flesta textilprodukter sällan görs av ett material. Det är en blandning av olika material som bomull, polyester, elastan med mera tillsammans i ett plagg. Det gör att det är svårt att bryta ner materialen eftersom de kräver helt olika tekniker. Idag forskar man på hur man ska kunna särskilja materialen i textil för att kunna få ut ny tråd, så att gamla kläder kan bli nya kläder!